Resten av året känns som en lång resa på ett egendomligt sätt. Allting är så märkligt inbokat. Det börjar på söndag. Då är resan igång, med några små avbrott.

Hej resväska, min bästa vän.

Chhjaa, jag vet att det inte kommer att kännas så sen. Särskilt inte när jag sitter där på dödens kontor och bara väntar på att resan ska börja på riktigt. Men just nu är känslan så. Jag kan ju faktiskt räkna flera månader framåt i tiden i händelser.