Ibland hittas riktiga guldkorn till musik. Du vet, den där musiken som gör att själen blir alldeles varm och hjärta skulle kunna få rimmas med smärta om det skulle behövas. Inte för att det blir bättre av det, utan för att om det skulle användas så gör det inget. Ingen vet varför musiken är fantastisk och förklaringar känns otillfredsställande, för inte ens om du slickade på min hjärna skulle du fatta vad jag menar.

Det är nästan som en regel att dessa guldkorn tappas bort av tusen och ingen anledningar. Det blir bara inte av. Musiken är tyst. Den lyssnas inte på. Nästan som om någon, den svåra vägen, försöker lära en att just den där musiken faktiskt är värd mycket mer än så.

För, en vacker dag kommer musiken där igen, i musikspelaren, och för en liten stund känns allt fint igen. Själen blir varm. Det känns som hemma. Guldkornet är hittat.

Idag hittade jag Det gamla landet igen och det känns som hemma.