På P1 idag pratade de som vanligt om spännande saker. Extra intressant var det, tyckte T, när de berättade om det timida paret som höll sig på sin kant. Kanske inte så frapperande om man är hemma med svenskan, men om man är mer like this med engelska blir det nästan hysteriskt roligt.

“På sin kant.”

Så roligt att man måste repetera frasen högt minst 20 gånger. Koprolali påstår de att det heter men vi fortsätter nog att kalla det för Tourettes.