Blog Image

Heja Holana!

Så här ser Holana ut när de är på promenad.

Om du vill träffa dem på riktigt så kan du skriva till dem och fråga. Det är lätt och trevligt. Prova heja snabel-a holana punkt se så får du se. Medan du väntar på svar kan du roa dig med att titta på Holanas hemsida.

Att prata – uppföljaren

Jag tänkte på en sak. Posted on 2007-08-24 00:55

Det var en gång en kille som satt på en bänk utanför ett provrum i en klädbutik. Inne i provrummet stod någon som hade något med denne unge mans intag av mat att göra, för ut hörs en röst som frågar:

Vad vill du äta till middag idag?

Svaret som killen kläcker ur sig är det självklara och oerhört coola:

Joråsåatteeh… med en stönande liten suck i slutet. Inifrån provrummet hörs ett förvånat:

Vad SA du för något?

Varpå killen höjer rösten och upprepar sitt intelligenta svar:

JORÅSÅATTEEEH!



Att prata

Jag tänkte på en sak. Posted on 2007-08-24 00:46

Språket är allt och och alla talar så konstigt. Och om man har umgåtts med varandra
väldigt mycket, då pratar man väldigt lika. Som när jag hängde ihop med några
flickor en vecka i en husvagn. Vi skojade till vår husvagnsvistelse med en
otroligt efterhängsen amerikansk dialekt som var hemskt svår att bli av med och
som fortfarande tittar in ibland. Smittsam som vinterkräksjukan. Den veckan
började vi alla använda ord och utryck som: förstår
du, faktiskt, fast
och kalas i en
hälsovådlig mängd. Det var uttryck som verkligen började promenera på nerverna
efter ett tag. Allas nerver. Såväl invånare i husvagnen som invånare utanför
husvagnen.

Men det är lätt att fastna i uttryck, faktiskt. Och den där
veckan fick mig att bättre förstå gångna tiders irritationsmoment. När jag gick
i gymnasiet hade vi en lärare som bytte uttryck, som skulle upprepas, varje
läsår. Första året var det just faktiskt.
Andra läsåret hade han bytt till då va.
Tredje året hade han utökat sitt något korta då va, som lätt passerar obemärkt
förbi till det lite mer märkbara i detta
sammanhang.
Man kan ju undra i vilket sammanhang han fått en sådan fras inprogrammerad
i hjärnan, men skivan med frasen gick i alla fall på repeat. Det kunde låta
både: Hej allihopa i detta sammanhang! Och
Ni kan ta detta papper när ni går ut i
detta sammanhang!
Mycket underhållande, ända tills den dagen då det
lyckades bli 83 olika sammanhang under en enda lektion. Jag har fortfarande
inte förstått Napoleons sista slag. Det fick mig att känna mig en aningen
korkad. Hur många sammanhang finns det egentligen?

Jag tror dessutom att han måste ha varit kompis med en
lärare på universitetet. Den läraren upprepade konstant frasen: om ni förstår vad jag menar? Och jag
förstod aldrig ifall det var något speciellt vi skulle förstå, som om han hade
dragit ett skämt som bara gick mig förbi. Något som hade en underliggande
mening och skulle analyseras djupt, djupt. Om
ni förstår vad jag menar?
Menar du något speciellt när du pratar om just
det där spridningsmåttet? Vad finns det att förstå egentligen?

Jo, förstår du, jag antar att alla faktiskt pratar om samma
sak fast de menar olika saker i detta sammanhang, om du förstår vad jag menar?