En väldigt speciell liten pojke och en väldigt speciell
liten flicka bor i samma rum. De sover tillsammans, leker tillsammans, bråkar
tillsammans och ja, lever tillsammans. Alltid tillsammans. Allting tillsammans.

En dag frågades det om de två ville dela på sig, ha olika
rum. Börja sova ensamma. Ändå leka tillsammans, bråka tillsammans och ja, leva
tillsammans. Men, förstod den väldigt speciella lilla pojken och den väldigt speciella lilla flickan, då blir det ju inte alltid tillsammans, allting tillsammans. I
alla fall, när frågan ställdes svarade den speciella lilla pojken raskt att:
Jag vill inte sova på soffan!

Så här är det: Nu får det vara slut, jag vill inte sova på
soffan! Jag vill Holana, men jag gör det på ett lite annat sätt bara. Ett fint sätt,
som nu. Det finaste är ändå att alla får Holana, på ett väldigt bra sätt. Det
bästa sättet, som nu.

Vid ett senare tillfälle kom den väldigt speciella lilla
pojken ilande och sa: jag vill sova med den väldigt speciella lilla flickan
och kikade in i rummet där sängarna fortfarande stod ände i ände.